Jag är trött på förortshypen

Nä hörrni, nu börjar jag lacka på det här.
Förortshypen.
Så fort nån som gjort något har bott ett tag i förorten så är det fantastiskt.
Om det är någon som gör en skakig dokumetärfilm som man knappt kan titta på. MEN om större delen av alla i filmen talar svenska med brytning och står och röker utanför en tunnelbanestation. Då jäklar är det en bra film.

Om någon gör halvkass musik men kryddar den med lite nysvenska och frustar några rader om hur hårt det är i bredäng, då JÄVLAR ska det hypas.

Vad är det som säger att det är så hårt i förorten? Vad är det som gör deras problem/situationer mer intressanta än låt säga de som bor i Lycksele, Kiruna, brösarp, mora?

Ny vill jag verkligen påpeka att detta inte har något att göra med eventuellt utomsvenskt släktskap.

Men ibland så känns det bara så tröttsamt att så fort man ska leta efter ungdomskultur så ska man spela streetbasket man ska lyssna på rap, man ska spela in egna rapdemos i en gammal föreningslokal i rosengård.
Men hur är det att bo i en utfyttningsbygd, att spela hårdJÄVLAmetal i en NTGO lokal bredvid motorvägen. Att behöva åka buss i 40 min för att överhuvudtaget komma nåstans. Att ha föräldrar som jobbar skift om varandra så man nästan aldrig träffar dem.
Hur är det att vara ungdom där. Hur är det kulturella livet där?

Jag vet inte. För det är ingen som bryr sig om att ta reda på det. För om det inte finns några betonghus i bakgrunden och ungdomar med USA komplex så är det inget att visa.
Jo programmet P.S hade faktiskt några repotage om det men annars är det nte så mycket.
Fuck jordbro, tensta och rinkeby.
Ge mig mer ghettoliv från obygden!

Word Up!