I´m gonna do this like I know what I´m doing.

Idag är det min födelsedag. Och jag skriver inte det för att fiska om uppmärksamhet.
Men det är min födelsedag idag.
Jag har firat den genom att städa min lägenhet. Det såg som sagt verkligen verkligen inte bra ut här hemma. Men efter 3 timmars nonstop städning så ser det jättefint ut nu.
När jag städat klart så kom släkt hit på besök.
Mamma, pappa, syster, mormor och hennes man.
Vi åt dammsugare, chokladbollar, mazariner, kakor och jordgubbstårta.
Jag fick presenter. Sängkläder och handdukar och bestick och en halsduk och pengar.
Precis vad jag ville ha.

Det har varit en lagom födelsedag, även om jag ibland kan vara en otrolig egoist och gärna ser att ljuset lyser på mig så har jag lite svårt för att slänga ihop en fest för mig. Vet inte varför men så är det.
Kan möjligen ha nåt att göra med att jag någongång typ på mellanstadiet bjöd en massa folk på födelsedagsfest och det kom typ bara tre eller nåt.

En av de tråkigaste födelsedagar senare år var för tre år sen tror jag, när jag fyllde 26.
Jag låg helt själv på ett hotellrum i Härnösand.
Det var verkligen tråkigt, jag var nästan pank, det var svinkallt och jag hade dejtat en tjej några gånger, hon ringde mig där jag satt på hotellrummet.
Och jag kände mig plötslig som en sån jävla loser. Att vara själv på hotell i en liten, tråkig stad när man fyller år.
Jag personligen hade och har inga problem med det. Men jag hörde på henne att hon tyckte lite synd om mig.
Det var mer det tror jag.
Det var som när jag en gång såg en dokumentär om olika bröllop på Svt, då var det ett av bröllopen som var i typ samlingssalen på folkets hus, med hela kittet av ljusbruna fällbord och tillika stolar.
Maten serverades på papperstallrikar.
Inga dukar, inget.
Maten var rostbiff och potatissallad.
Jag fick en sådan fruktansvärd ångest över att se detta. Men jag vet faktiskt inte om de som hade brölloppet såg något problem i att det var som det var.
Förstår man vad jag menar?

Det är som att gå in på kinarestaurangen i Torsby och den enda gästen är en småfet äldre dam som sitter själv och äter biff med bambuskott och dricker ett glas husets röda. Hon kanske tycker det är värsta lyxtillvaron, medan jag fan får existentiell kris när jag ser det.

En av de svåraste sakerna med att kuska landet runt vecka efter vecka är att jag får sådan ångest av att se de små samhällena som bara imploderar.
Butik efter butik slår ihop, hoppet rinner ur människorna.
Fabriken flyttar till estland, de unga flyttar till sthlm och de äldre går på Kinahaket och äter biff och dricker husets.
Jag är absolut ingen som ska döma vad som är ett meningsfullt liv eller inte. Men jag vill inte bli sån. Och grejjen är att jag kanske blir precis sån och inte ser något problem med det.
Jag tyckte ju det var helt ok där på hotelrummet.

Titeln anspelar på en låt som jag lyssnar mycket på nu och som är ett citat från nån, som jag nu har glömt. Men han fick frågan:
"How do you want to live your life?"
Och han svarar:
"I´m gonna do this like I know what I´m doing."

Sov gott
Jag är födelsedagsbarn i en timme och 8 minuter till. Jag ska fira det med en mazarin till.