Skellefteå: en fin stad.

Jag har utsikt från mitt hotellrum. Utsikten är över ett torg(se ovan).
Torget har namnet möjligheternas torg.

Skellefteå ger mig ingen ångest alls. Det är kallt, men på ett betydligt skönare(eller som man säger här schöööönaree) sätt än i Umeå.
Vi var och åt precis, Christian, Krister och jag. På nånform av italienskt ställe. Servetrisen bröt på ryska, men norrländstouch.
Jag åt en plankstek, som helt lungt fick 4 Johnnysar i betyg. Den var mycket fin, gott mos, härlig bea och köttet smakade mycket gott.
Krister åt laxplanka och Christian drog i sig en rejäl entrecote med tryffelsås och Pommes, sen gick vi till pressbyrån, inhadlade tidningar och kvällsgodis. Det blev en lite promenad längst med gågatan oxå.
Visste ni att Skellefteå centrum blev årets stadskärna i år? Inte jag heller, och jag skulle ALDRIG ha kunnat gissa det efter att ha gått på gågatan, kan jag säga.

I bilen hit från Umeå säger Christian:
"Det där torget i Skellefteå, möjligheternas torg. Det är skitfint. Det lever verkligen upp till namnet."
"Jaha." svarade jag i baksätet, precis uppvaknad efter en liten powernap på ca 40 min. Jag var inte riktigt med i samtalet kan man säga.
Det blir tyst ett tag. Krister tittar ut genom fönstret. Sen vänder han sig mot Christian och frågar:
"Men vaddå, är du ironisk nu."
"Jag är EXTREMT ironisk." svarar Christian.

Han hade rätt. Nu ska jag kolla på simpsons.
Snart är mitt schema lite lugnare, ska bli en befrielse. Då kanske, kanske det blir så att jag hinner med att ha ett liv oxå.
Men som sagt: Kanske.