Alla är ju inte lika. På gott och ont.

Jag är på en liten turné i Sörmland.
Tis/ons var det nyköping.
Idag och imorgon är det Katrineholm.

Det finns en man som är med oss här.
Han har kommit fram till mig en gång om dagen(minst) hittils för att presentera samma idé för mig.
Jag svarar varje gång på ungefär samma sätt:
Nickar snällt, ler och säger:
"Ja men visst borde man ha det. Det är en bra idé."

Sen vet jag inte vad jag ska säga.
Vi blir stående.
Han står ganska nära mig, lätt framåtlutad med sina läsglasögon långt fram på näsan.
Jag vet inte vart jag ska ta vägen, så jag brukar skratta lite och säga till honom igen att det är bra idé, sen går jag och hämtar kaffe.
OAVSETT om jag vill ha det eller inte.
Eller så tar jag bara helt sonika upp min telefon som om det ringde och går därifrån.

MEN JAG VET JU INTE VAD JAG SKA GÖRA????!!!!

Särskilt inte som han kommer flera gånger.
Vad tror han?
Att jag ska säga: " Jo men du! Jag ringde Kungen här igår och han tyckte din idé var fantastisk...så att...ja......"
Men jag har inte ringt Kungen. Kommer inte ringa Kungen.
Jag vet inte vad jag ska ta mig till.
"Men skit i honom, säger ni."
Jo visst kan jag göra det.
Men det är bara jobbigt när han kommer hasandes emot mig. Ställer sig nära, flinar lite, böjer sig fram och säger:
"Du, jag har tänkt på en sak."
"Jaha..." säger jag.
"Ni har ju sånna där gula och röda kort som ni visar om de inte sköter sig."
"Mmm"
*Konstpaus från hans sida då han ler finurligt och böjer sig om möjligt ÄNNU närmare*
"Borde man inte ha gröna kort.(paus) För att visa när de är duktiga? Är inte det bra?"
Jag ser på honom. tar ett andetag och svarar:
"Ja men visst borde man ha det. Det är en bra idé."
Sen tar jag upp mobilen eller går mot Birgitta och kaffet.

Imorgon får jag åka hem.

Om man vill kolla på var nånstans alla fågellokaler håller hus i Sörmland ska man klicka HÄR.

Vill man inte så skiter man i det helt enkelt.