Snart i mål.

Nu börjar jag närma mig nån form av avslut på ett minst sagt hektiskt år.
det har varit mycket på alla fronter. Arbetsmässigt och privat.
Men nu kan jag bocka av ett par saker i min att göra lista.

- Premiär "Pinocchio" KLAR
- Premiär "You give gay people a bad name" KLAR
- Skansendagen KLAR
- Flytta
- Städa och möblera om lägenhet till visning KLAR
- Kollo

Sen så är det ju en hel del andra grejjer som har vart på gång, inforturnén, Sundsvallstrippen, Thailandresan, nya arbetsuppgifter, plus lite annat härligt.
Men nu som sägt börjar det bli tunnare på listan.

Det var premiär i Lördags och jag var så jävla uppstressad.
Mamma var där, och jag fick toblerone.
När jag pratat med folk och skulle gå ut backstage så bara kom all glädje sipprande och jag sträckte mina Toblerone mot tälttaket och bara skrek rakt ut, av glädje och lättnad.
Det var så skönt och jag kände mig så stolt över det jag gjort och så imponerad av det jävla hästjobbet som Johanna gjort med allt, och alla som lagt ner sin själ i det!
Sen är ju Filip Alexandersson så bra som Pinocchio att jag blir ännu lyckligare.
Han tar fram det obehagligt mörka, svarta och otrevliga i Pinocchio, men kommer ändå undan med det!

Gå och se den, bara 13 föreställningar kvar, den är bra. Jag lovar.
Idag längtar jag hem så jag kan packa. Jag längtar så efter att flytta.
Blev så inspirerad av allt det här, så det är redan nya små pjäser som börjar sippra ner i fingrarna.